Han är Enkidos son
Publicerad 2009-11-13 00:04:19.
KONSERT 14 NOVEMBER I SÖDERTÄLJE
Habib Mousas historia är värd att berättas om och om igen. Läs här ett åter aktuellt veckobrev av Abraham Staifo om hur en liten pojke från byn Dereke utanför Qamishly kom att skriva historia och bli en av de största ikonerna bland det assyriska folket.
- Jag vet inte om det var mitt öde eller om jag blev vald?
Orden är Habib Mousas. Efter lördagens julkonsert i Frölunda var han gäst hos mig. En man som sjunger bättre än vi vanliga lyssnare kan förstå. En man som har över tusen musikstycken hemma som väntar på att bli låtar. En man som på egen hand gett den assyriska musiken en renässans som saknar motstycke. I sanning är han den största vi har inom assyrisk musik idag. I Beurat, Libanon blev han den första som gjorde och sjöng assyrisk folkmusik. Ett initiativ som togs av Assyriska Demokratiska Organisationen (ADO). Han blev utsedd att verka i den assyriska musiken tjänst redan som 14-åring i Qamishly 1966. Han var diakon med en lysande röst som höjde sig vida över de andras. Men hans musikaliska bana började långt tidigare i en brunn i byn Dereke utanför Qamishly i Syrien.
”Malfono” som han kallas, för att han betraktas som en lärare i musik även av kollegorna, pratar ur sitt hjärtas minnesrum. Han tar oss med på en resa över flera dimensioner. ”Vi” är tre personer som lyssnar mitt i natten.
Från Beirut i Libanon tog hans sig via Cypern och Athen vidare till Stockholm. Det var 1977. Idag är det få assyrier som inte känner till låtar som ”Ninwe Ninwe”, ”Kukwo d’Safro Habibro” och ”Shamo mar” och varenda en av oss berörs ända in i benmärgen av musiken och texten.
Det är musik som präglat flera generationer assyrier och blivit et viktig del av vår identitet. Och det om något är Habib Mousas ledstjärna.
- Jag vill ge den assyriska musiken en identitet, säger han och torkar pannan.
Habib Mousa har blivit en institution inom den assyriska musiken och hjälper nya förmågor så gott han kan. Det är många okända sångare som fått musik av legenden. Kolla ordentligt i cd-fodralen nästa gång. Det är också många som velat göra Habib till sin, men han vägrar låta sig köpas. Han kunde bli mångmiljonär idag, om han valt att bli arabisk sångare.
Men för honom betyder identitet mer än pengar.
- Jag är Enkidos son, säger han med bestämd röst och klarvakna ögon. Ingen äger mig.
Han syftar på Enkido, hjälten i den assyriska mytologin. Och han gör det med sin stolthet med pekfingret mot taket.
Överhuvudtaget är Habib Mousa äkta. En man som följer sitt hjärtas känslor, och som är en utpräglad känslomänniska.
Som känner sig stolt över att han blev utvald den där dagen för många år sedan i Qamishly.
- De ville att jag skulle hålla den assyriska fanan, säger han med en darrande röst.
Och som han gjorde det.
Få tag på en kassett från 1971-72. Den är guldfärgad och sprängfylld med klassiker. Lyssna ett tag. Och lär dig låtarna som ger dit en bit av din identitet.
För det är syftet med Habib Mousas musik.
När midvinternatten i lördags natt var hårt och kall värmde Habib Mousas röst längtande själar inne i Assyriska Kulturhuset i Frölunda. Föreningen arrangerade en annorlunda julkonsert. Ett dignande julbord med läckerheter från det assyriska köket i härligt samspel med det bästa från det svenska fanns i matväg.
När Habib Mousa är på humör (som har var i lördags) vaggar lyssnarna på huvudet eller klappar exalterat. Han lämnar ingen oberörd.
Många låter blicken vandra någonstans. Kanske till en lägereld då de själva sjön ”Kukwo d’Safro Habibo”.
Du blev vald Habib Mousa och det var nog ditt öde.
Vi är tacksamma för det.
Texten är tidigare publicerad på auf.nu 2002 som ett veckobrev av Abraham Staifo (tidigare ordförande för AUF).´
Av Abraham Staifo
|
 |
|
|
Bilder
Relaterade fotoalbum
Relaterade artiklar
|
Utskriftsvänlig
Skicka till vän
