KRÖNIKA
För vissa är en flagga inte mer värd än en tygbit. För andra är en flagga nästintill helig, så som religiösa symboler anses vara av troende. De förstnämnda tycker förmodligen det är absurt att någon kan värdera någonting, som de själva likställer med en trasa, så högt. För hur kan man le och känna stolthet av att vifta med en tygbit med mönster på?
När jag ser på min nationsflagga, den assyriska, är det mycket mer än bara en tygbit jag ser.
Assyriska flaggan symboliserar väldigt mycket för mig. Bland annat kampen för frihet, rättvisa och upprättelse - kampen om att visa att vi assyrier existerar än idag och att det är dags att sätta vårt namn på kartan igen.
Visst värmer den mig med sina solstrålar. Men den har en tendens att påverka mig mer än så. När jag ser på flaggan tänker jag djupt och påminns om nationalismen som våra organisationer har och fortfarande arbetar för. Jag påminns om våra nationalhjältar och eldsjälar som kämpat så otroligt hårt för min, din och alla andra assyriers skull.
Assyriska aktivister har under modern tid fängslats, torterats och mördats för att man arbetat för den assyriska saken. De har kämpat för assyriernas frihet. De har kämpat för att det assyriska folket ska erkännas av världen som egen etnisk folkgrupp med eget språk och kultur. Dessutom kämpade man för att assyrierna skulle få sina fri- och rättigheter, oavsett var i världen man befann sig. Just på grund av att man arbetade för dessa frågor riskerade man alltså att sätta sina liv i fara. Det är dessa hjältar jag ser framför mig när jag håller i den assyriska flaggan.
Deras kamp - som inneburit svett, blod och tårar- betyder mer för oss än vad vi själva inser. De värnade om språket genom att bland annat lära ut ren assyriska, där man använde sig av metoden att utrota de främmande lånorden som vi använde oss av från förtryckarnas språk. En annan metod var att förtryckarnas musik ersattes med assyriska patriotiska sånger och man dansade de nyskapade assyriska dansstegen till tonerna av dem. Assyrier som inte kunde behärska sitt modersmål lärde sig det. Assyrier som betecknade sig själva som ”kristna araber”, ”kristna turkar” eller använde sig av andra främmande benämningar fick lära sig om sitt ursprung: Civilisationens Vagga, ”Ninwe u Bobel”, enigheten mellan vårt folks olika kyrkor, nationalismens innebörd och vikten av att värna samt utöva den var bara några av sakerna.
Fanan påminner mig alltså om det genuina och hårda arbete som de assyriska eldsjälarna lagt ner för att vårda det assyriska språket, skapa en renodlad assyrisk kultur samt stärka många assyriers identitet. Jag ler, får gåshud och känner stolthet när jag bär på den redan vackra fanan med dess sol, stjärna och strålar, men som blir extra vacker och betydelsefull tack vare dessa människor och dess modiga och utomordentliga insatser för det assyriska folket. Därmed är den assyriska fanan mycket mer värd än en simpel tygbit med mönster på.
När vissa hånade Er för att Ni sa ”taudi” på ert modersmål, så stod Ni på er och fortsatte Er kamp i nationalismens anda. Det tackar vi Er oerhört mycket för!
Taudi!
Av Michael Danho, Mediautskottet
Bilder
